Idag vågade jag mig utanför lägenheten. Det gick långsamt men ingen stress för min del. Jag tog tuben till Kista, där jag inte varit på snart ett år. Många förändringar har skett men ändå är mycket sig likt sedan jag lämnade moderskeppet.
När jag strövad runt bland butiker och shoppingsugna storstadsbor, fylldes jag verkligen av en saknad och en tomhet. Här har jag haft så många bra år, kanske bland de bästa i mitt liv. Och nu är jag inte riktigt välkommen här. Det kändes väldigt, väldigt ledsamt.
Men samtidigt kände jag att jag kommer att komma tillbaka hit, förr eller senare. Jag längtar redan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar