Så kom då dagen W, som i Weeping Willows. I lördags gick vännen E och jag på konsert på Parksnäckan i Uppsala. Längst fram, så klart, satt vi, där nedanför Olas fötter. Bästa platsen enligt mig. Parksnäckan fylldes med folk och det var i stort sett fullsatt skulle jag tro.
Konserten var en av de bästa måste jag säga. WW var på ett lekfullt humör och det blev en del spontandans av Magnus och även en ur publiken blev uppbjuden på scenen. Kavajen åkte tom av en stund på Magnus, det har jag aldrig sett eller varit med om tidigare.
Alla de stora låtarna spelades och när (We’re in) Different Places framfördes så rann det en tår nerför min kind. Som vanligt avslutades det hela med Broken Promise Land och det var bombastiskt och musiken fantastisk. Älskar verkligen de här konserterna. Vilken tur jag har som får se ytterligare två stycken konserter, både idag och imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar