Resan del 3: Ho Chi Minh City, Vietnam

Då har vi nu kommit till sista delen av resan. Efter att ha varit i Hong Kong och Phu Quoc så flög vi tillbaka till HCMC, största staden i Vietnam. 

Det här inlägget skulle kunna handla om moppar, moppar, moppar. Det fanns det nämligen gott om i den här staden. Cirka 4,5 miljoner till och med. Jag skulle kunna beskriva det som om att de fanns överallt och då menar jag överallt. De tutade, körde, tutade, girade, tutade, stannade, tutade, stannade inte, tutade. Jag tror du fattar. Nedan kommer lite bilder på moppar. Och så lite andra saker.

Bästa sättet var som sagt att ta sig fram på moppe. Vanlig taxi fanns så klart men bättre & billigare att åka moppe till och från jobbet.

Vi hade bokat in oss på ett hotell, Liberty 4, som låg i backpacker-distriktet (upptäckte vi när vi checkade in). Vi betalade hela 350 kronor per natt och då hade vi slagit på stort och bokat in oss i sviten på hotellet. Lite nervösa var vi innan över vad det skulle vara för hotell men det var helt okej. Blandad publik som bodde där och finfin utsikt över parken fick vi (och därmed alla moppar & bilar som tutade sig igenom nätterna. Tack gode Gud för att öronproppar finns, annars hade det inte gått att sova).

Allt i området var dock väldigt billigt; mat, dricka, utflykter... Vi kände oss som miljonärer men självklart så prutade vi oss igenom dagarna. 

Första dagen gick vi på upptäcksfärd i staden och strövade runt. Så gott det nu gick...

Söta tjejer i de typiska vietnamesiska hattarna. 

Om du vill fixa naglarna så gör du det lättast och billigast på sådana här små hål i väggen. 

Överallt fanns det folk som fraktade saker på sina moppar eller cyklar. 

Det gick bra för honom. Jag lovar.

Moppefrakt

På marknaden.

Och överallt sålde folk saker. Det kunde vara i stort sett vad som helst.

Om du blev törstig så kunde du välja på många olika goda drycker.

Och så var det det här med mopparna. Som du ser i det övre vänstra hörnet så står det några och väntar på att få gasa iväg. Några gröna gubbar var det inte att tala om utan du bara gick och hoppades på att ingen skulle köra på dig. Tricket var att gå långsamt och så väjde bilar och moppar för dig. Jag var livrädd varje gång jag skulle korsa en gata och bästa sättet var att få sällskap av en trafikpolis (tack vietnamesiska staten för att ni satt ut sådana här och där) eller gå tillsammans med en vietnames. De skrattade gott åt oss panikslagna vitingar.

Gissa frukten.

Inne på marknaden

Inne på marknaden

Jag blev utmattad och stod bara och hängde och förundrades över trafiken. Den tog aldrig slut.

Som du ser, det är bara att gå.

Mer frukt som fraktades på moppe.

En dag gav vi oss iväg till Mekong deltat. Kändes som om det var en bra idé att ta sig ifrån HcMC, om jag ska vara helt ärlig. Jag gillar ju stora städer men den här var inte min favorit kan vi väl säga. 

Det var med blandade känslor som vi hoppade på en båt för att åka i 2 timmar söderut. För du lämnade glas och glans för att bortom första kröken mötas av misär. Här bor människor i smuts, lera och skit. Det var en konstig känsla att två världar låg så nära varandra.

Är tacksam för att jag inte bor så här.

Här kommer frukten färdandes på floden mot stan.

Lyx och misär - så nära

Efter 2 timmar kom vi fram till första båtbytesplatsen. Olika båtar färdades i olika delar av Mekongdeltat. Jag som inte gillar att hoppa på och av båtar hade här en strålande chans att få lite KBT. Hade lixom inte något val. 

Fiskebåtarna låg inne, vilket var ovanligt. Tydligen hade det varit en storm för någon dag sedan som gjorde att de inte kunde vara ute och fiska. Vackra var de i alla fall.

Vi besökte fyra olika öar nere i Mekongdeltat och på en av dessa träffade vi på den här kvinnan. Mitt ute i "skogen" ligger hon i sin hängmatta med en iPhone. Två världar möts även här.

Ett ställe som vi besökte gjorde honung. Vi fick testa att dricka honungste och självklart ville de sälja lite saker. U & M kunde inte stå emot och köpte pollen :-). 

Vi åkte även liten båt som roddes av urstarka män och kvinnor. Vår "kapten" tränade inför VM i rodd. Hon körde om allt och alla! Vilken kraftkvinna.

Trafikstockning på floden.

På ett ställe fick vi lyssna på "vacker" vietnamesisk musik och sång. Och käka frukt. Gud vad gott det är med färsk frukt. Det saknar jag nu när jag är hemma igen. 

Mangon kommer aldrig att smaka lika bra här.

Den här snubben mötte vi på en ö efter att vi käkat lunch.

Vi var också och såg hur de gjorde godis av kokosnötter. Den var god och vi kunde inte stå emot utan köpte med oss kokosgodis hem. Har inte smakat den nu när vi kommit hem men det får snart bli av.

Inte bara på Essingeleden som det är svårt att ta sig fram.

Tillbaka i HCMC var vi upp till deras stora katedral och här var det populärt att fotografera sig. 

Olika brudpar stod på rad här för att bli förevigade.

Ordnad moppeparkering. Annars så stod de mest överallt. Gärna över hela trottoaren så att du fick gå ut på gatan där det var moppar och bilar. Bara att gilla läget.

Smile!

En av de vackraste byggnaderna i HCMC var deras postkontor. Det är en gammal byggnad från kolonialtiden och som fransmännen byggde.

U & M bodde på anrika Hotell Rex. Här bodde alla jornalister under Vietnamkriget och ett antal presskonferenser har hållits härifrån. Superfina rum! Och härlig uteterass högst upp. 

Som sagt, alla hade en business. Fattig och rik - så nära.

Han ser glad ut i alla fall.

Överallt såg man vietnameser som åt. De måste äta 20 gånger om dagen, minst. 

Sammanfattningsvis, HCMC är inte min favvostad. Det är ett bra stopp om man flugit långt eller är på väg hem. Men inte mer. För mycket folk, för mycket moppar. 

De har dock bra shopping och det gäller att pruta, pruta, pruta. Deras mat, vilken god mat! Billigt som bara den och färska vårrullar är numera min favorit. Har ätit ett par, tre, tio, trettio stycken...

Nu är det bara att planera nästa års resa. Vi har redan satt igång.