Jag har precis avslutat en bok som gjort mig väldigt upplyft, fundersam och intresserad. Det är boken "Det händer när du vilar" av Tomas Sjödin som är pastor, föreläsare och krönikör.
Han har tydligen sommarpratat ett par gånger också men det har jag missat av någon anledning. Måste lyssna på hans program så snart som möjligt.
Han skriver i alla fall om vilan och vad det är. Hur han ser på det hela och hur vilan kan fyllas med så många olika saker, beroende på vad man är ute efter.
Läs de här orden som finns redan på sidan 16 i boken:
"Att älska är att inte hålla fast, att älska är att öppna sina händer. Att älska är att ge upp och se det hända. Vilan är en bro mot möjligheten. Det som händer när man vilar, händer inte om man underlåter att vila."
Eller på sidan 35:
"Ordet "vila" är så kort, så anspråkslöst och så försynt att det nästan kommer bort i kacklet av budskap. Ändå är det ett rymligt ord. Det öppnar något - ett rum, ett vindskydd, ett gömställe för kärleken. Något så extraordinärt som en väg tillbaka till ett förlorat paradis och något så robust som en livräddning."
Hela boken är full av tänkvärda och vackra meningar som berörde mig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag läste boken långsamt och jag kommer att läsa den igen. Den har också satt igång något inom mig, kanske ska jag försöka mig på en sabbat jag med. En sabbat när alla måsten försvinner och alla mail, SMS, sociala medier plockas bort för att bytas ut mot att vara här och nu. Jag ska fundera på det.
För det händer när jag vilar. Vilar där på mitt sofflock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar