Detta är en vanlig dag i Ascot. Jag vaknar av att telefonen ringer och en indier från receptionen försöker förklara att taxin är här. Taxi, a taxi? svarar jag... Yes, yes, the taxi is here, säger han. Taxi, taxi? svarar jag. Yes it's here!! Aha, jag fattar, Peters taxi är här, inte min... Jag somnar om... men så en stund senare ringer samma indier och säger att det hängen en stör inte skylt på dörren och vaktmästaren som ska hjälpa oss med vår knarrande säng inte vet om jag han kan komma eller inte. Uppenbarligen så kunde de ringa mig och störa i alla fall... Det är bara att hoppa upp och hitta lite kläder innan vaktis kommer.
När han kommer så är det bara att säga It's me again... Han var här igår också & fixade ett trasigt badkar och nu en knarrande säng. Vi provligger sängen, det känns mycket konstigt att göra det med vaktis men så är det ibland. Det slutar med att de måste byta sängar för de är trasiga. Bara att försvinna ut på byn för min del.
Med risk för mitt eget liv tar jag en promenad runt byarna här i närheten. Engelsmännen kör som GALNINGAR och gillar inte forgängare ngt vidare. Den lilla, lilla, lilla trottoaren är mycket nyckfull och byter sida av vägen lite här och där utan ngn förvarning. Bara att ta sig över vägen med rappa steg.
Vädret har också varit väldigt nyckfullt denna dag. Strålande sol som hettar men nästa sekund, monsunregn som gör att du blir blöt från alla håll. Bara att häcka på ngt café för att undkomma det värsta.
Väl hemma har jag överraskats av house keeping som ville kolla att allt var okej med rummet men som visst glömde att knacka... Bara att fly halvnaken in badrummet och försöka övertyga att allt var okej. Nej, de behövde inte komma in och kolla mer, allt var okej...
Ja, så ser en dag ut i Ascot. Nu är det dags för mat på någon restaurang i grannbyn. Undrar vad som kan tänkas hända där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar