Sitter och läser dikter ur boken Saknad av Ewa Åkerlind. Vackra men sorgliga dikter om när Ewa förlorade sin själsfrände i cancer.Känner mig ödmjuk inför livet, att jag mår bra och att mina vänner och familj mår bra.
Tårar trillar nerför kinden men jag vänder blad. Precis som Ewa har gjort.
Vackert, vackert, vackert.
Ja, här får man livets väsentligheter serverade på ett silverfat, i perfekt format dessutom. Jag har tänkt på Evas dikter varje dag sedan jag läste dem :-)
SvaraRadera