Pjäsen handlar om en familj som mår så in i bomben dåligt i och med att de drabbats av ett trauma och mamman är bipolär. Du får följa familjens berg och dalbana och det går verkligen upp och ner.
Det är en musikal så det mesta sjungs och i huvudrollen kan vi se Lisa Nilsson. Hon passar perfekt och hennes röst gör sig så bra till de här sångerna. Övriga skådespelare gör också fantastiskt bra insatser och ännu en gång står det klart för mig att vi har bra skådespelare men de passar på en teaterscen. När de sedan ska göra samma sak på vita duken så blir bara... konstigt.
Som jag skrev så var det en tung pjäs som berörde oss båda. Maggan ville till och med gå hem i pausen men efter lite luft, vatten och en påse med bilar så höll vi ut. Och det var ett bra beslut.
Om pjäsen slutade lyckligt? Jag tycker att du själv ska gå och se den. Men om du är deppig, hoppa den här pjäsen. Då är det bättre att se "From Sammy with love".
Nu tar kulturtanterna igen sig lite, det behöver vi efter den här pärsen, och försöker komma fram till vad nästa föreställning blir. Maggan röstade på "Markurells" men den tackar jag bestämt vänligt men bestämt nej till. Har man som jag haft en traumatisk upplevelse med den pjäsen under mitten av 1990-talet och med Sven Wollter i huvudrollen så får man hoppa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar