September, baby, September

Och så drog september in med regn och rusk och vi går nu mot en tid som jag inte alls gillar. Det blir bara mörkare och mörkare och kallare och kallare. Det är verkligen inte min grej det här med höst och vinter. Helst skulle jag vilja stänga in mig till typ mars, ja gå i ide. Men nu tror jag att det är svårt att göra men i mina drömmar gör jag det.

Att sätta sig på cykeln och veta att nu har jag 30 minuter av regn och blöta fötter och kalla fingrar framför mig känns så där men det är ju bara att göra det. När man väl kommer fram så känns det fantastiskt bra och man känner sig stark.

Imorse var det svårt att fatta att för två dagar sedan var jag i Paris och hade sol och 30 grader. Idag, not so much. Men september, nu är du här. Var snäll mot oss. Please!